Los Cristianos var från början en fiskeby och de första historiska referenserna dateras från 1500-talet, där förekomsten av hamnen är beskrivna. Under 1600 till 1800-talet genomförs flera räder av pirater som hotar dess invånare. Den första permanenta bosättningen i Los Cristianos är på 1860-talet, då den beskrevs av Pedro de Olive som ett fiskeläge i Arona, inrymmande tre boningar, ett tvåvåningshus och en hydda. Befolkningen i Los Cristianos började växa i slutet av artonhundratalet med tillkomsten av industri och handel. Med hotet från piraterna avlägsnat blomstrar Los Cristianos som centrum för import och export i södra Teneriffa med sin naturliga hamnen. 1909 är den första vågbrytaren byggd. Jordbruket var inte någon del av den lokala ekonomin förrän vatten leddes in från fuktigare områden. År 1914 får Teofilo Bello Rodriguez ta vatten från Vilaflor till Los Cristianos och en ny framtid öppnar sig. Tomater och bananer kan därmed odlas.

Los Cristianos
Den växande befolkningen ledde till byggandet av ett kapell 1924 som senare revs 1987 för att bygga en ny större kyrka.
Under andra världskriget byggs tre små försvarsverk vid kusten i Los Cristianos som ett försvar mot en eventuell brittisk invasion. Några av dessa försvarsverk är intakta i dag.
På grund av ökad fiske och handel, utvidgades och muddrades hamnen i Los Cristianos så den kunde rymma fler och större fartyg. 1975 startades dagliga transporter av passagerare och gods mellan Los Cristianos och San Sebastián de La Gomera.
Det var under den andra halvan av nittonhundratalet som ekonomin och befolkningen började förändras, från det ursprungliga fisket till turism. De första turisterna som kom var mestadels skandinaviska, särskilt svenska, vilket gav upphov till en av de viktigaste gatorna i staden, Avenida Sverige. De första turisterna började komma på grund av det utmärkta klimatet i området. Därifrån har turismen vuxit fram till i dag, och är idag den ekonomiska basen för befolkningen.